Elnätets uppbyggnad
Elnätets uppgift är att transportera el från producent till konsument på säkrast och mest effektiva sätt för att elsystemet alltid ska ha en stabil drift.
Sveriges elnät löper genom hela landet och delas in i transmissionsnät, regionnät och lokalnät. Transmissionsnätet kallas även stamnätet och kan jämföras med Sveriges motorvägar. Här transporteras stora mängder el från elproducenter till regionnätet. Transmissionsnätet använder mycket hög elspänning, 220-400 kilovolt (kV).
Regionnätet fungerar som de större riksvägarna i landet och förgrenar sig från transmissionätet vidare ut till stora företag, viktiga samhällsfunktioner och lokala elnätsbolag. Regionnätet använder spänning på 30-150 kilovolt (kV).
Slutligen levereras elen via lokalnätet (0,4-20 kV), småvägarna, till hushåll, småföretag och resten av samhället. För varje transformatorstation som strömmen passerar sänks spänningen från 400 kV för att du slutligen ska få 230 volt i ditt vägguttag.
Ett elnät består förutom av kraftledningarna även av kablar, transformatorer, ställverk, stationer och andra tekniska komponenter.
Att transportera el på olika spänningsnivåer kräver olika tekniker. Det finns fördelar och nackdelar med alla tekniker, men valet av teknik behöver utgå från rätt teknik på rätt plats för att elnätet som helhet ska fungera så bra som möjligt. Här förklarar vi vilka typer av ledningar vi väljer att använda när vi bygger framtidens elnät.
Vem äger det svenska elnätet?
Transmissionsnätet ägs av svenska staten och förvaltas och utvecklas av myndigheten Svenska kraftnät, som också är systemansvarig för elöverföringssystemet.
Distributionsnätet (region- och lokalnät) är uppdelat i ett naturligt och reglerat monopol där uppemot 200 elnätsbolag ansvarar för elnätet i sitt nätområde.
Regionnäten ägs och drivs till största delen av tre bolag: Vattenfall Eldistribution, Ellevio och Eon. Vi är också de tre största lokalnätsägarna. Övriga lokalnät ägs och drivs av många olika energibolag eller av kommuner.
Alla vi har ett gemensamt ansvar för driftsäkerheten och leveranssäkerheten för el. Energimarknadsinspektionen har tillsyn över att elnätsföretagen följer regelverken.
Elleveransen består av två delar – transporten av el i elnätet (eldistribution) och försäljningen av den el som används (elhandel). Det är elnätsföretaget som hanterar distributionen av el, medan ett elhandelsbolag säljer elen.
Elkunder måste därför teckna både ett elnätsavtal med det elnätsföretag som äger elledningarna i ett nätområde samt ett elhandelsavtal med valfritt elhandelsföretag.
Elområden och nätområden
Sverige är uppdelat i fyra olika elområden. Varje elområde har ett varierande elpris baserat på tillgång och efterfrågan. I norra Sverige, elområde 1 och 2, produceras mer el än det förbrukas, och i södra Sverige, elområde 3 och 4, råder underskott.
Tillgången och priset på el påverkas av en rad faktorer som till exempel efterfrågan, väder, produktions- och överföringskapacitet samt även av att nordens och Europas energisystem har integrerats mer vilket påverkar hur elen flödar, både inom Sverige och gentemot grannländerna och Europa.
Nätområden är geografiska områden där ett elnätsföretag ansvarar för det lokala elnätets drift och funktion.
Ett europeiskt integrerat elsystem
Sveriges elsystem har idag 16 utlandsförbindelser vilket betyder att Sverige både kan importera och exportera el. Sverige är framförallt sammankopplat med de andra nordiska länderna samt Baltikum, Tyskland och Polen.
Den övergripande europeiska ambitionen är att koppla samman Europas elnät och skapa en ännu mer integrerad elmarknad.