Elkraft -Zeinab

Zeinab Abdallah har en gedigen meritförteckning. Efter en treårig högskoleingenjörsutbildning inom elkraft har hon jobbat både som arbetsförmedlare och förskolelärare för att skaffa sig självförtroendet att få jobb inom sitt utbildningsområde. Sedan två år tillbaka arbetar hon som anslutningstekniker på Vattenfall Eldistribution och hon är tydlig med att hon vill fortsätta lära sig och hela tiden utvecklas.

Zeinab föddes i Libanon men växte upp i Elfenbenskusten. Drömmen var att bli läkare och hon valde naturvetenskapligt gymnasium då hon alltid intresserat sig för matte. Efter examen, giftermål, barn och en flytt till Sverige ändrade hon fokus och riktade in sig på att bli elkraftsingenjör.

– Jag är uppvuxen med en pappa som under hela min barndom pratade om elektroniska uppfinningar och framstående innovatörer inom energi och när jag träffade en vägledare som introducerade elkraftsutbildningen så kändes det som en perfekt utmaning för mig.

Och utmanande blev det! Hon var enda kvinnliga studenten i klassen och även om hon läst in svenskan relativt snabbt så beskriver hon en tuff utbildningstid med mycket ny kunskap. Den utlovade praktikperioden ställdes in och hon tog sin ingenjörsexamen på tre år och började att söka jobb. Hon kallades på intervjuer, men upplevde gång på gång att hon föll på avsaknaden av praktisk erfarenhet.

– Det kändes som att allt gick bra tills att rekryterarna frågade vad jag hade för erfarenhet av tidigare jobb i Sverige, då blev jag bara tyst, och kände att jag saknade en nödvändig pusselbit.

Hon bestämde sig för att söka andra jobb, för att bygga på med arbetslivserfarenhet, och tackade ja till en tjänst på förskola och sedan som lärarassistent. Därefter kontaktade hon Arbetsförmedlingen och erbjöd sig att praktisera där då hennes kunskaper i franska, arabiska och svenska kunde komma väl till pass för andra arbetssökande.

– Det var en bra etapp i mitt liv. Jag började förstå ”myndighets-Sverige”, lärde mig massa om regelverk och inte minst att skriva bättre på svenska. Jag blev kvar i fyra år.

Efter en omorganisation bestämde hon sig för att återigen söka sig till det teknikområde hon utbildat sig till och hon började leta tjänster inom Vattenfall.

– Jag visste att de hade tjänster där man fick möjlighet att läras upp. Jag är snabblärd och kände att det kunde vara en bra början.

Hon träffade en rekryterare som inte erbjöd henne jobbet, men uppmuntrade henne att söka igen, och inte långt därefter kontaktades hon av samma person som flaggade för en ny tjänst. Det dröjde inte länge innan hon tackade ja till ett jobb som anslutningstekniker.

– Jag hamnade i en grupp med jättegoa kollegor. Jag frågade om allt, fick plugga mycket på yrkestermerna, men jag är glad att jag börjat som tekniker. Här får jag pröva och lära mig lite av allt och det behövs för att förstå helheten.

Hon beskriver de varierade arbetsuppgifterna, att hon gillar att det händer saker hela tiden, att hon sällan sitter still och hur mycket hon uppskattar den stimulerande kundkontakten. Det har gått två år och hon trivs fortfarande lika bra på sin arbetsplats. Men hon har också börjat fundera på projekteringar och möjligheten att fortsätta utvecklas och gå vidare mot en roll som anslutningsingenjör.

– Jag är nyfiken och vill hela tiden utvecklas. Om jag inte hade bestämt mig efter mina studier att jag måste våga - söka fler jobb och förbättra mitt självförtroende - då hade jag kanske bara blivit sittandes hemma och väntat på en chans och sannolikt hade ingenting hänt. Man måste våga för att lära sig.

Text: Elin Fellers